De senaste två veckorna har varit lite långsamma, och lite tunga, och därför tror jag att jag fått majsjuka. Majsjukan drabbar japaner som börjat universitet efter den första ledigheten. Fram tills dess är allt nytt och spännande, men sedan förväntar de sig ha vant sig. Om man ännu inte gjort det, om saker fortfarande känns ovant och jobbigt och man fortfarande inte är inne i studierna eller livet på universitet blir man lite apatisk, trött, och känner inte för att göra något. Om det gäller hela maj månad framgår inte av artikeln, men jag känner mig redan mer hoppfull.
Det blev inte bättre av att Kyudo-klubben kickade ut oss. När vi gick till träningen i måndags togs vi avsides och fick ett långt prat om hur vi bara kommer vara här ett år, och hur det första året innebär en massa extra sysslor och städning, och att de bad så mycket om ursäkt... Men de var extremt snälla och led verkligen av att behöva ha konversationen, så vi hade inte hjärta att ställa några frågor eller säga något utom att det är klart att vi förstod och tack för att vi fick vara med de senaste veckorna. Men bittert är det. Nu söker vi istället en cirkel eller möjligtvis budocentret...
Vad som däremot var en tröst var att vi sedan i söndags och till och med igår hade två svenska pojkar här. Vi träffade dem i Tokyo och erbjöd fri logi i Kyoto om de ville komma och hälsa på – vilket de gjorde. Tre härliga dagar med sightseeing, mat, alkohol och massor av karaoke. Jag tror verkligen att jag behövde pausen från livet här. De var vanliga människor med samma referensram, samma kultur, samma språk... Det är verkligen en större grej än jag kunde tro. Man blir verkligen trött av att alltid ha samma konversation om universitetsstudier, kulturella skillnader och mellan länder på styltig engelska/japanska/franska/tyska. Nu har de åkt vidare till Shanghai, men de var ett fantastiskt andningshål av ironi, svenska och ickepluggprat.
Att få ett överraskningspaket från Sverige ligger också högt på tröstskalan.
Så ålrajt, ingen Kyudo-klubb, men kanske vi kan hitta en cirkel eller någon förening som inte är lika superseriös, och kanske är det inte så dumt att ha lite tid att inte göra någonting; tid att bara andas, gå i solen och sitta på Starbucks. Det är bara läskigt att ha så mycket tid att tänka.
Soundtrack: the gambler "You have to know when to hold 'em, know when to fold 'em"
2 kommentarer:
Hmm. Var det bara jag som inte förstod det där med städningen? Var det er eller deras städning som var problemet..?
Igår hade vi Latinamerikafest i Jönköping, det kom 170 personer till den lilla baren vi hyrt för att dansa reageaton och dricka cuba libre medan Ecuadors motsvarighet till AFA:s propagandafilm kördes på repeat på duk på väggen. Grejer! Kram
Min kära majsyster, maj började inte förrän runt den 15 i år för mig. Det är ändå en förbättring från de senaste två åren så jag får vara nöjd. Och i år var jag smart, utan en Lisa i sikte blev det ingen vårbal och jag kan inte annat än tycka att det är skönt.
Men, nu öppnar turistbyrån. Gå in på www.uppland.nu och sök på mitt namn så får du se vad jag har för mig nuförtiden.
Puss
Skicka en kommentar