Förvandlingen till Japan

Men i ord, mer än bilder, går förvandlingen till Japan ganska fort. Frukosten är bönor och tofu, middagen ris och tofu. Vi äter som japaner, cyklar som Kyotobor (överallt och åt alla håll) och japanskan börjar så sakta att lossna för mig. Men framförallt en sak håller på att göra oss till japaner: vi har skaffat var sin hanko. Sådana stämplar används vid alla officiella tillfällen när man ska signera. När vi skaffade försäkring och registrerade oss som boende i Japan var det ett stort problem att signaturen inte såg exakt likadan ut varje gång, och det är också bara 2x2 cm avsatt för underskrift.

Därför gled vi in i en hanko-affär (det finns alltså specialaffärer, men man kan också köpa dem i alla små diversebutiker, och skaffade oss japanska alteregon. Linnea är numera Hayashi Rin 林リン, efternamnet (som alltid står först) använder hon eftersom hennes namn också har med naturen att göra, Rin är så nära Linnea ett japanskt namn kommer. Själv är jag Yamahito Risa. Lisa, eller Risa då, finns nämligen som namn i Japan. Efternamnet är en extremt fri direktöversättning av Hellman (till Bergmänniska). Och i förnamn heter jag numera 理佐 och inte bara det utlänningsmässiga リサ, och har en vacker röd stämpel att bevisa det med.

Vad gäller tidsskillnaden ligger Japan, för den som vill försöka se mig på iChat, sju timmar före Sverige. För att slutligen bevisa min bofasta status (och vara lite internetsekretessmässigt kamikaze) kommer nu adressen; bilder på lägenheten kommer inom kort. Mitt hem är:
Shugakuin International House #F315, Kyoto University
1 Icchoda-cho, Yamabana, Sakyo-ku, Kyoto 606-8007
Japan