Här i Japan finns lite av en nationell besatthet vid årstidernas växlingar, och alla har åsikter om hur man bäst och mest kan njuta av dem. Vårens symbol är också den mest kända, nämligen:
Sakura! Japansk körsbärsblom, på träd som ger mer blom än bär. Folk vallfärdar i timtals för att se dem, men de finns också överallt i stan. T.ex. på vägen till min skola. Här cyklar jag på väg till Kyoto Daigaku. Cykeln är vacker och röd, och hela, hela vägen längs floden blommar de här fantastiska träden.
Alla tempel måste egentligen besökas fyra gånger: en gång för varje årstid. Min favoritplats i hela Japan, och ett av Japans absolut mest kända, är stenträdgården Ryoanji. Även kring den är körsbärsblommen en stor attraktion... Trädgården gjordes på slutet av 1400-talet, och är det mest förfinade exemplet på zenkonst.
Och jag och medbrottslingen Linnea är inte svårövertalade. Igår cyklade vi i nästan sju timmar, upp och ner för Okitayama, Okita-berget, för att se en trädgård med körsbärsblom. Vi var inte riktigt beredda på uppförsbackarna, men väl där o:ade och å:ade vi ikapp med japanerna. Men tog, i ärlighetens namn, faktiskt mycket färre bilder. Få saker är lättare än att få bild tillsammans här. Vid varje schysst fotospot står en kö med japaner där sällskap turas om att ta kort på varandra, och det är bara att ställa sig i kö och le:
Pengarna har hittills försvunnit i skrämmande takt, men det beror dels på alla depositioner, serviceavgifter och investeringsköp (typ cykel och riskokare), och dels på att Linnea väntar på sina stipendiepengar och vi båda lever på mina pengar. Men nu kommer det lösa sig. Vid det gyllene templet finns nämligen små Buddhafigurer som ger finansiell utdelning till de som lyckas be till dem, vilket man gör genom att kasta mynt i deras skål. Många tappra försökte...
Men som ni ser var träffsäkerheten inte enorm. Men jag lyckades (efter ett par försök...) få i ett mynt. Så nu är det bara att luta sig tillbaka och vänta på stålar.
En sista bild, för att ge en liten bild av hur jag har det. Ni har sett skolvägen, här är utsikten jag ser just nu, hemifrån. Berget är Yoshida-berget, som gett namn åt det humanistiska campuset. Och självklart har även studenthemmet körsbärsblom kring huset.
Sakura! Japansk körsbärsblom, på träd som ger mer blom än bär. Folk vallfärdar i timtals för att se dem, men de finns också överallt i stan. T.ex. på vägen till min skola. Här cyklar jag på väg till Kyoto Daigaku. Cykeln är vacker och röd, och hela, hela vägen längs floden blommar de här fantastiska träden.
Alla tempel måste egentligen besökas fyra gånger: en gång för varje årstid. Min favoritplats i hela Japan, och ett av Japans absolut mest kända, är stenträdgården Ryoanji. Även kring den är körsbärsblommen en stor attraktion... Trädgården gjordes på slutet av 1400-talet, och är det mest förfinade exemplet på zenkonst. 
Och jag och medbrottslingen Linnea är inte svårövertalade. Igår cyklade vi i nästan sju timmar, upp och ner för Okitayama, Okita-berget, för att se en trädgård med körsbärsblom. Vi var inte riktigt beredda på uppförsbackarna, men väl där o:ade och å:ade vi ikapp med japanerna. Men tog, i ärlighetens namn, faktiskt mycket färre bilder. Få saker är lättare än att få bild tillsammans här. Vid varje schysst fotospot står en kö med japaner där sällskap turas om att ta kort på varandra, och det är bara att ställa sig i kö och le:
Pengarna har hittills försvunnit i skrämmande takt, men det beror dels på alla depositioner, serviceavgifter och investeringsköp (typ cykel och riskokare), och dels på att Linnea väntar på sina stipendiepengar och vi båda lever på mina pengar. Men nu kommer det lösa sig. Vid det gyllene templet finns nämligen små Buddhafigurer som ger finansiell utdelning till de som lyckas be till dem, vilket man gör genom att kasta mynt i deras skål. Många tappra försökte...
Men som ni ser var träffsäkerheten inte enorm. Men jag lyckades (efter ett par försök...) få i ett mynt. Så nu är det bara att luta sig tillbaka och vänta på stålar.
En sista bild, för att ge en liten bild av hur jag har det. Ni har sett skolvägen, här är utsikten jag ser just nu, hemifrån. Berget är Yoshida-berget, som gett namn åt det humanistiska campuset. Och självklart har även studenthemmet körsbärsblom kring huset.
2 kommentarer:
hahaha. den gulliga bilen säger mer än tusen körsbärsblommor!
Vilken snygg cykel du har, raring! Jag är nästan lite avundsjuk, men säg det inte till Aino... ;)
Bra att du lyckades pricka skålen, jag tror att pengarna kommer att drälla in =)
Kramar
Skicka en kommentar