Två olika reseskivor i lurarna, en väska jag knappt kan lyfta, och jag har fortfarande inte förstått att jag ska någonstans. Mentalt ska jag på en liten tur - hem till Uddevalla, ungefär. I verkligheten något längre.
Sitter nu på Arlanda och känner hur de senaste dagarnas anspänning har tagit all min energi. I samma stund som jag sätter mig på planet kommer jag somna. Natten till igår bestämde sig en kär vän här för att han inte ville leva längre. Det är också något jag inte egentligen förstått. Eller hanterat.
Sist gång jag reste hem från Japan skrev jag i min dagbok "Jag har så många tjejkompisar här, så många kompisar i allmänhet, och jag önskar verkligen att jag kunde få det i Uppsala också". Nu har jag det. Den gången reste jag till väldigt mycket. Den här gången är det extremt tydligt att jag reser från en hel mängd. Från människor, vänner, vanor, minnen och drömmar. Och på ett sätt saknar jag dem redan.
1 kommentar:
Heja bloggen!Heja Lisa!
Skicka en kommentar