Igår hade jag min favorit hittills: en ung kvinna började presentera sig själv och ämnet (om kontakter mellan Japan och andra länder under 1500–1700-talet. Jag tänker: yes, yes, det här går! Jag förstår vad hon säger och ämnet är superintressant. Hurra! Hon börjar anteckna lite frågor på tavlan, typ "Vilka associationer har man till internationella relationer under tidigmodern tid" eller "Hur skiljer de sig från associationer till det moderna samhällets internationella relationer" och jag tänker åhå, här kommer lektionsplaneringen, gud vad hon är pedagogisk, och verkligen lutar mig tillbaka och myser. Då delar hon ut papper och säger "Ja, då kan ni ju skriva svaren på de här frågorna, så kan ni gå sen". Jag stirrar tomt – fucking skämtar hon med mig? Men det var inget att göra åt, bara att klämma fram djupa historiska analyser i stil med "När jag hör tidigmoderna kontakter tänker jag på imperialism" och "internationella relationer kopplar jag till... krig" och sedan gå fram och skämmas över sina fula och i hast skrivna kinesiska tecken.
Om jag någonsin haft skam i kroppen kommer jag vara helt immun efter att ha kommit hem från Japan.
Vi har dessutom haft placeringstest för japanskalektionerna vi erbjuds att ta vid sidan om, och det var verkligen plågsamt. Herregud, vad svårt det var! Jag oroade mig i dagar före, och hela dagen efteråt, över att inte hamna i samma grupp som Linnea, över att inte ens klara intermediate-testet fastän jag läst i nästan två år. Men nu har jag övergått till en mer fatalistisk inställning, ungefär som mormors pappa (?minns inte riktigt historien) när han kommit hem och årets sådd var klar. Då slog han sig ner vid köksbordet, tog en kopp kaffe och sa: Jaha, nu har jag gjort mitt, nu får Gud sköta resten.
Och utanför skolan lossnar allt mer. Vi ska träffa två olika japanska klubbar i helgen och titta på körsbärsblommorna (=dricka öl), och på måndag är den första Kyudo-träningen. Kyudo är japanskt bågskytte, och bara generellt awesome. Det blir ingen cheerleader av mig, däremot kanske en sån här:
6 kommentarer:
men oh my gosh! du ska alltså läsa dina kurser på japanska? du måste antingen vara lite våghalsigt confident eller, like, apbra på japanska... Jag misstänker att det är lite av båda, eller? ;)
bågskytte, coolt~
Du bara skriver om körsbärsblom hela tiden... Jag vill bara meddela att det fullkomligt kryllar av blåsippor i Vägeröds dalar!!
Lilly
Haha, jag tror att hon kommer att älska ditt perspektiv på den tidigmoderna tiden. Släng in lite hintar till en viss mycket känd uppsats om maskulinitet inom ostindiska kompaniet som den mycket berömda och framstående forskaren Risa Bergmänniska från Uppsala universitet har skrivit =)
Suss: du känner mig sen länge. Jag har väl aldrig varit våghalsigt confident! Heuh.... eller...??
Hej du!
Har precis kollat på ett teknat spex genomdrag, de har premiär på tisdag. Sjukt roligt att coacha lite och att vara i regissörsmode även om det bara är för en kvart och utan ansvar =)
Hoppas du har det bra! Jag är övertygad om att bågskytte kommer att passa dig som handen i handsken.
om det inte vore för att den där pilbågen är sjuuukt respektingivande så skulle jag här ha skrivit en lång harang om jag inte på några villkor kan gå med på att du dissar chansen att bli cheerleader...
men kul att du (med skräckblandad förtjusning som sig bör i början) verkar trivas! kramar
Skicka en kommentar