The time of my life

Här går dagarna sin gilla gång. Vissa dagar är bättre än andra, till exempel min födelsedag. Jag hade laddat för en hejdundrande 24-årskris, men istället blev födelsedagen en av de bästa på år och dag. Jag fick blommor och Starbucks-kaka på tolvslaget, sedan presenter, sällskap, firande, meningslösa strumpor, och framförallt fantastiska sms, brev, kort och paket från Sverige (med omnejd). Jag har sällan känt mig så sedd och älskad. Det blev en helkväll där jag bjöd på kladdkaka här hemma, för att sedan gå ut och äta Okonomiyaki, och sedan avslutades kvällen stilenligt med karaoke. Det är med att närma sig ett kvartssekel känns ganska värt ändå.

Men att dagarna går sin gilla gång med lektioner, skolk, skolångest, och galet hetspluggande inför deltentor betyder inte direkt att de är likadana. Förra veckan gick vi på No-teater i fackelljus, vilket var något av det mest stämningsfulla jag gjort. Det var inte tillåtet att ta foton (inte för att min kamera hade klarat av det ljuset oavsett), så jag kan inte visa er hur det var. Men tänk er ett japanskt tempel i klarrött trä som ligger runt en öppen gårdsplan med vitt grus. Överallt står låga bänkar där folk sitter, ligger, äter, dricker och pratar. Framför oss står en låg scen där folk i enormt dekorerade dräkter långsamt skrider fram och tillbaka, mässar, sjunger och dansar i vad som ser ut som slow motion, med trummor och slaginstrument som enda ackompanjemang. När det blir mörkt får ni inbilla er kontrasten av den mörknande himlen mot de spetsiga gröna taken och det röda templet, och sedan de allt mer intensiva berättelserna (de sparar de bästa till sist) med långsamt mässade repliker i fackelsken. Det här är ett år av upplevelser.

Men den verkliga höjdpunkten var förra lördagen. Jag och Linnea var på pilgrimsfärd, och nådde till sist vårt mål:



IKEA i Kobe. Det var verkligen bäst någonsin. Man tog en speciellt IKEA-buss, det var galet med kö, galet med folk, men IKEA var sig precis likt. Det stod svenska böcker i bokhyllorna och jag och Linnea sprang och lekte i deras showroom och visade japanerna hur en äkta svensk lever i ett äkta svenskt hem, och kom sedan i extas i restaurangen – köttbullar för Linnea, vegetarisk pyttipanna för mig.







Förutom korven som Linnea avnjuter ovan (märk väl den svenska texten!!) så var Swedish Food Market tyvärr lite av en besvikelse, de hade inte ens ordentligt knäckebröd! Så när vi ska fira midsommar nu på lördag (ja, vi vet att det egentligen är fredag, men har andra planer för den dagen, och vem bryr sig egentligen?) blir det mer vad vi hittar – och vad bror min tar med sig. Olle är nämligen på väg hit (det är lite av en ström av gäster de senaste veckorna, vilket är roligt, men också lite ansträngande), och jag börjar kunna min brors planering. Han har redan bytt datum tre gånger för när han och hans vänner kommer, så den här gången städar jag bara ur, den numera IKEA-inredda, lägenheten och flyttar in till Linnea, och så kan han och hans vänner bo där närhelst de nu kommer. På villkor att de inte glömt snapsen, vill säga :-)

Jag har dock redan haft besök här, Marie kom förra veckan som en del av sin jordenruntresa, och stannade fyra trevliga dagar. Det var härligt att ha någon från sitt gamla/riktiga/svenska liv som passerade förbi, även om hon fick det ständiga epitetet 'Lisas bästa väns lillasyster', vilket är ännu konstigare i ett samling människor som aldrig ens sett Malin :)



Over and out. Vill ni mig något sitter jag på närmaste Starbucks och hinkar kaffe.