fredag 22 augusti 2008

All the small things

Jag har tillbringat ännu en dag med att tömma Melanies lägenhet och fixa byråkrati kring hennes hemresa; det är galet vad mycket jobb det är att lämna ett land fullständigt, även efter bara ett år. Men jag har också haft tid att göra sådant jag drömde om att göra en här sommaren: sitta på något litet café, dricka kaffe, läsa bokcirkelboken (denna sommar läser vi Kvinnor på tåg, och utan att spoila diskussionen för oss kan jag säga att den är briljant!), ta det lugnt. Och spela gitarr.

Jag har nämligen köpt en billig, men fin, begagnad gitarr här, och känner mig nu konstnärlig och bohemisk à là 2008, dvs jag spelar min akustiska gitarr sittandes framför MacBooken, där jag googlat fram ackord till sånger jag gillar.

Men det är bara inledningen till ännu en lista jag tänkte delge er – också på temat konsumtion. Man ser nämligen en hel del vansinniga saker i affärerna här, och innan jag vant mig vid dem så till den mildra grad att jag inte ens kan komma på exempel (det känns redan fullständigt naturligt att bära omkring sin egen lilla handduk med traditionella japanska mönster – typ Hello Kitty :-) – eftersom offentliga toaletter saknar papper). Alltså, saker du kan köpa i Japan:

– Smilböjare av plast, som övar upp mungiporna tills du fått det perfekta tvåradiga leendet.

– Hållare för cykelstyret så att du kan ha ditt paraply eller parasoll uppfällt medan du cyklar och ändå ha båda händer fria.

– 'Strumpor' som bara täcker en del av foten, t.ex. som ett band över fotloben, bara kring hälen, bara som fingervantar fast för tårna som tar slut när tårna för det, eller en ring runt tån förbundet med ett band som går kring vristen. Allt självklart i spets och rosa.

– Skopor för öronvax (den här är för dig, Lisa). Nej, japanerna använder inte tops utan små bambuskrapor, gärna fint dekorerade.

– Nyckelringar med en liten plastmatta som tillverkats för att likna plastförpackningar. Ni vet, sådana där luftfyllda plastbubblor som är så tillfredsställande att spräcka. Nå, de här små mattorna hr ungefär tio sådana små bubblor som man kan 'spräcka', om och om igen...

– Hållare i vackert mönstrat siden för allt: näsdukar, tändare, läppstift, ätpinnar, öronskopor, cigarettpaket... Allt här har ett etui, en låda för etuiet, och sedan ett vackert tygskynke kring lådan.

– Små papper man kan sätta på kanten av glas på restauranger för att inte lämna läppstiftsmärken.

– Kvinnornas solskydd. Ibland går strävan efter den vita huden lite långt. Låt gå för att det är 'whitening' i alla hudkrämer, jag har till och med vant mig vid de svarta tygskärmarna de spänner kring armar och händer när de cyklar för att inte nås av solen – men många använder inte bara hatt, utan också plasthuvor kring dessa för att täcka nacke och ansikte. Effekten blir som hundratals Darth Vaders som cyklar omkring i stan. Om Darth Vader vore en och femtio lång och hade Hello Kitty-dekorationer på sin  handväska, vill säga...

Maten är ett helt eget kapitel, med schyssta snacks som torkad bläckfisk med plommonsmak, men det kräver ett eget inlägg, som kanske kommer i sinom tid.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Först tänkte jag !!! när handduken skulle bäras med för att det saknas papper på toaletterna. Sedan, som tur är kom jag på bättre när jag tänkte att det ju bör finnas två sorters papper på en toalett. Men sedan tänkte jag igen och insåg att det ena sortens papper kan vara substitut för den andra sorten, och vad ska man med en handduk till då? Alltså är jag tillbaka där jag började och kan bara tänka !!!!!! angående detta. Jag vill nog inte veta...

Anonym sa...

Skopor till öronen!! I knew it, halvrasistiska genetiska förklaringar har alltid rätt! Jag fyller år den 13 mars och måste fortfarande hålla i paraplyet själv när jag cyklar (chocking!).
För övrigt är den inte briljant. Inte alls.

Anonym sa...

Åh, jag vill ha en paraplyhållare och givetvis en nyckelring med återanvändbar bubbelplast - vilken lycka att få spräcka sådana där hela dagarna :)
Ditt senaste inlägg ger liksom ytterligare en dimension till begreppet i-landsproblem...

Åh gud så lyxigt att ha ledig tid när du lär dig spela instrument, hur många somrar har man inte tänkt på det men det mesta som blir är lite hackig für elise på föräldrarnas ostämda piano ett par gånger...
Stora kramar från ett chockerande nog soligt uppsala!

Anonym sa...

skopor till öronen, låter awesome! jag får inhandla när jag kommer över.

och jag ser med spänning fram emot när jag kan testa paraplyhållaren marie köpte med sig åt mig.