Vi ar redan i Kina, och pa vag darifran. Har gar det namligen undan. Fortfarande utan var forskyllan gar allting ganska latt... 25 timmar med bat till Korea gick fint, liksom att anlanda i Tianjin utan Yuan (eller nagon uppfattning om vad den star i, for den delen), guidebok, karta, eller nagon uppfattning om var Tianjin eller dess tagstation ligger. Men inget har varit svart. Vi visar taxichaufforen en plats pa kartan over Peking - och hamnar pa himmelska fridens torg, dar vi ocksa strax far boende. Och sa vidare. Idag har vi planlost irrat, och anda lyckats se Mao (som ar lite orangeartat morotsrod. Jag vill minnas att Ho Chi Minh var mer graaktig. Ar det Mao sjalv, mumifieringen eller tidens tand? Tacksam om nagon kan upplysa mig), himmelska fridens torg, forbjudna staden, och boka en resa till muren (gruppresa med endast kinesisk guide, vad skulle kunna ga fel?) och kopa biljett till Ulaanbator!
Det ar lustigt att de pratar sa mycket kinesiska med oss, entraget, for att vi kan lasa. Men vart problem ar ju att trots att vi kan forsta en hel del av skyltar och menyer, och dessutom kommunicera en del i skrift (eftersom japanska anvander kinesiska tecken), sa kan vi (och framforallt jag) inte ens rakna ordentligt pa kinesiska. Forvirringen ar fullstandig. Ungefar som om nagon gar till ett gatukok, skriver "varmkorv" helt korrekt pa en lapp, och sedan bara tittar oforstaende nar den far hora priset eller far fragan om senap och ketchup. Men vi klarar oss anda bra; det ar faktiskt lattare har an i Korea.
Och den forvaningen ar val den allmanna kanslan. Kina ar sa mycket renare och mer organiserat an jag trodde. Allt inne i centrum i Beijing och Tianjin ar stort, rent och forbluffande helt. Folk skriker inte, gatorna ar inte fyllda av galna mangder skotrar, cyklar och bilar som kor i vansinnesfart. Visst, det ar inte Japan. Inte heller Korea. Men jag kan bara tanka mig att vi ar langt fran det kaos som maste finnas nagonstans i det har landet.
Sa ja, vi har just kommit och ar redan pa vag (efter morgondagens helkinesiska aventyr). Jag ar okej med det. Kina kommer jag att komma tillbaka till senare. Detsamma galler Ryssland. Mongoliet... inte lika sakert. Jag ar ganska sjuk och forkyld, och vill val egentligen mest sova och aka tag; vill bara andas stappluft och kanna riktig vind i haret. Att resa utan planer och utan guidebok tror jag gor det lattare for mig att ignorera allt det jag missar, vilket sakert ocksa ar bra.
Det har kinesiska internetcafets dator ar inte van med min USB-sladd, men hall fotohoppet levande, kanske kommer bilder fran mongoliet!
3 kommentarer:
Vind i håret är klart underskattat måste jag säga. Tills man måste borsta det...
Kärlek!
Ha! Jag trodde att det var porträttet av Mao som var orange - inte kroppen. Den har jag aldrig sett.
Många kramar!
Speciellt Pekings gatumiljö har ändrats ganska mycket de senaste åren, bland annat har alla (nästan) gamla billiga taxibilar försvunnit och lagarna har blivit hårdare. Tianjin uppfattade jag aldrig som särskilt rent (och det är inte lätt att hitta tågstationen), men det kan också ändrats sedan 2007. Mitt kinatips är: ät pannkakorna de steker på runda hällar på gatorna (hittas lättast tidigt på morgonen), och drick det gröna isteét.
Skicka en kommentar