I just want to live while I'm alive

Något annat sympatiskt med den här situationen, och kopplat till detta märkliga, vänliga land, är inställningen utbytesstudenterna har här. Här talar vi om hur man ska utnyttja tiden här, hur vi använder våra dagar och lever våra liv. I Uppsala var det alltid tal om framtiden: Vad har du tänkt göra med det? Vad blir man då? Vilka kurser ska du välja till hösten och tror du att du vill träffa den där killen mer? I Sverige lever man i en ständig kamp med sin framtid om vart man är på väg, på vilket sätt och hur bra den strävan går för tillfället.

Här i Japan talar vi om nu. Sällan om nästa vecka. Oftast inte ens om morgondagen. Om man bor utomlands, som Malin gör, kan jag tänka mig att man blir less på det, men här är det en otrolig lättnad och tillgång. För en gångs skull duger det man gör. Man behöver inte läsa fler böcker (utom möjligtvis kursböckerna då ^_^;;), resa till flera länder eller göra intressanta saker – vi lever i Japan och lever därför just nu till fullo. Jag tror inte att det är tillnärmelsevis sant, men om tillräckligt många känner så ger det ändå en fantastisk energi och glädje till vår vardag, samtidigt som det skänker ett självgott lugn som också sitter fint.

Visst måste jag fortfarande växa mer, lära mig mer, läsa mer, men just nu är jag upptagen med The Japan Experience – just nu känns det som att det räcker.