När jag satt och skrev brev hem till Sverige häromdagen slog det mig att min brev handlar om hur jag mår, om mina vänner, mina känslor, och gnäll över skolan, vilket är ungefär vad de handlar om hemma också (i ärlighetens namn gnäller jag ännu mer om skolan i Sverige, där jag har ännu större press på mig att prestera). Väldigt lite i breven avslöjar att de är skrivna från andra sidan jorden, och det är också lite så jag känner för livet här.
Kanske är det för att jag var här tre månader förut; kanske lever jag för tryggt i min bubbla av träning, skola, starbucks, fotboll och izakayor (barer i japansk stil) för att verkligen begripa vad som finns runt mig. Men jag tror snarare att den omtalade, stora Kulturkrocken har uteblivit.
Visst är det jobbigt med språket och att jag inte begriper, och visst är det lite underligt att man viker sin smutstvätt lika prydligt som den rena, men någon verklig klasch, någon krock där saker inte fungerar – det har jag inte upplevt än. Snarare finns det många saker här som känns intiutiva, naturliga. Kanske har jag slutligen hamnat på ett ställa där alla andra är märkliga på samma sätt som jag.
Soundtrack är Per Myrberg: Så länge skutan kan gå
1 kommentar:
Hmm, det där tror jag kan handla om en blandning; dels att du trivs och gillar det du upplever, dels att du är erfaren av att resa och adaptera dig till olika levnadssätt, men även dels att du har skapat dig ett liv där du inte möter allt för många jobbiga krockar. Det senaste kallar jag mest smart, du vet säkert vart du kan ta vägen om du vill stöta på större skillnader och konstigheter, men man söker ju alltid en bekväm vardag... och det är ju helt underbart om det är så; att du har skapat ett liv du gillar och samtidigt har möjligheten att testa på en massa nytt runt hörnet!
Njut, ta hand om dig, upplev skönheten i allt!
massa kramar
Skicka en kommentar