Tre orelaterade saker

Jag läste igenom något äldre inlägg idag när jag försökte komma ihåg när jag gjort vad, och slogs av hur jag skriver. Jag missar ord, hoppar mellan slutsatser och flyger mellan tankar så fort att orden liksom flyger bakom och dunsar mot asfalten i svängarna. Ursäkta. Men om det här ska bli en aktiv blogg och inte något jag börjar se som ett prestationsfyllt måste (jag är bra på måsten, som ni vet), så är helt enkelt lite missade bokstäver och ord priset ni kommer att få betala. Om det är någon tröst grämer det mig något fruktansvärt.

Nästa orelaterade sak: jag känner mig nu tillbaka i vardagen; idag fick jag återigen stryk av en pytteliten gråhårig tant. Min instruktör, min sensei, i Kyudon har på nytt börjat slå på mig när jag gör fel. Storebror har försäkrat mig att det är en ära att få så mycket uppmärksamhet av en sensei att de bryr sig om att slå på en, och att jag borde vara glad. Men jag och mina ömmande blåmärken ser det mest som en normal del av veckan, lika självklar och inte speciellt mycket trevligare än den illaluktande ångan som väller ut från det kinesiska ramen-haket på väg till skolan.

Och slutligen måste jag be om ursäkt igen, men jag har en moralpredikning inom mig som bara måste ut: Mina föräldrar hade på min begäran med sig "Tyst hav" av Isabella Lövin, och jag har inte varit såhär upprörd och inspirerad och berörd av en bok sedan "Under det rosa täcket" (och det var länge, länge sen). Så snälla, snälla ni – läs den! Och om ni inte ids det, ät i alla fall inte fisk ni inte vet allt om. Ät kött! Tänk på mig och resten av världen och gå ut och stryp en älg.