Igår hände något så märkligt som att livet slöt en av sina omständigheter cirklar. Jag träffade nämligen en av anledningar till att jag överhuvudtaget kom in på det här med Japan: Sara.
Sara kom till Uddevalla på ett Erasmus-utbyte för över tio år sen (hon och jag kände hur rynkorna växte med varje år vi räknade fram), och jag träffade henne på en Kendo-träning. . För ungefär sju år sen åkte hon till Japan för att jobba som engelskalärarinna, och jag åkte och hälsade på. Min allra första resa till Japan, och något som påverkade mig mer än jag just då trodde. Bilden är från de veckorna.
För sju år senare är vi tillsammans i Kyoto igen, men nu är det hon som hälsar på mig.
Det är skrämmande och fantastiskt hur saker blir rätt till sist.
1 kommentar:
Vilken chock jag fick när jag kollade bilden utan att läsa inlägget först: har hon KLIPPT sig??!!!! Det hade varit upprörande. Särskilt utan ingående diskussion först.
Skicka en kommentar