Tokyo bra men Kyoto bäst

Alla hjärtans dag var en av de bästa jag haft på år och dag: Jag började dagen med att hitta den fantastiskt fina rosa Starbucks-tumblern jag trånat efter utanför min dör, tillsammans med ett kort från en okänd beundrare. Squee!

Nu är vi i alla fall hemma igen, efter flera dagars lallande i Tokyo. Tokyo var ungefär som vanligt: stort, dyrt, oöverskådligt, oförståeligt, roligt och annorlunda. Det är märkligt vilket annorlunda Japan det är, och vilket annan upplevelse de som pluggar och bor i Tokyo har från oss här, eller de som bor i ännu mindre städer.

I alla fall träffade vi Linnea stipendiefond, Akio från Yokohama, och mina släktingar, de som jag träffade i September. Släkting i den vidast tänkbara meningen, såklart: svärföräldrarna till ett barnbarn till en amerikafarare som farfar var släkt med. Men sånt är ju petitesser, vi är släkt! Och de är alltid galet välkomnande, och så generösa att jag inte vet var jag ska ta vägen: fina restauranger och presenter haglar, och den här gången hade de dessutom skaffat ett hotellrum åt mig och Linnea! Varje present jag har med mig känns alltid otillräcklig och futtig, men jag lever samvetsmässigt på att sist gång jag träffade tant Maria, hon som verkligen är släkt med oss båda och också träffat båda sidor av släkten, så fick hon mig att lova att jag skulle hålla kontakten – vilket jag ju också gör. Allt i förberedelse inför Hellman-klanens totala maktövertagande.

Förutom släktingarna hade vi också två utekvällar med två olika grupper med svenska killar som är på samma typ av utbyte som vi, och som vi läste tillsammans med i Stockholm. Det var fascinerande att se hur vi allihop hade så otroligt olika år, så fullkomligt vitt skilda upplevelser av ett år i Japan. Det tydligaste exemplet är väl killen som gift sig här i Japan, och nu går omkring i kostym på anställningsintervjuer för att skaffa sig ett japanskt salaryman-jobb. Han har blivit Japan på riktigt, och har inga planer på att komma hem det närmsta framtiden.

Men det har jag. 27e februari flyttar vi ut från våra fina, fina lägenheter och in till vår polare Tuas lägenhet, varifrån de sista förberedelserna från hemresan ska ske.