Lenin ar sig lik, sa vi gick ut pa stan

Jag tycker om Ryssland, aven om Moskva har visat sig fran lite olika sidor. Forst en tidig, tidig morgon med kaffe och piroger, foljt av en formiddag da vi vandrade till Roda Torget. Luft, ljus, allt varmare solsken och varvader, flanerande ryssar overallt och lokkupoler som ser ut som man tror. Vi vandrade in till Lenin, den tredje ryske diktatorn jag tittat pa i mitt liv. Ingen ko, inte alls samma hets och personkult, och han var inte heller lika bjart orange (min mor foreslog att alla dessa mausoleumbesok harstammar fran min gamla egyptenperiod pa lagstadiet nar jag laste allt jag hittade om faraonernas begravningsprocess. Mumie som mumie? Eller kanske: mer an sa har jag inte mognat).

Men fran denna ryska idyll tog vi oss till centralstationen i hopp om att kopa tagbiljett till St. Petersburg. Och fick se en annan del av Ryssland. Milslanga koer, ingen moljlighet att kopa i automat eller online... och man kunde bara inte tro hur lang tid det tog for var och en att kopa sin biljett. Engelska kunde man bara dromma om, men vi krigar pa med min ryska. Nar vi efter ungefar en och en halv timme kom fran stationen (viktigt att tillagga ar att det var ungefar fem personer framfor oss i kon...) var vi gnalliga och trotta. Och hade fatt en genuint rysk upplevelse. Inatt far vi i vart fall till var nast sista anhalt, St. Petersburg, varifran vi hoppas att det ar ganska latt att ta sig till Helsingfors.

Kvallen tog sig dock, eftersom vi skrapade ihop var i rasande fart sinande reskassa och gick pa rysk balett. Fyra timmar rysk balett i Moskva... det var, kort sagt, Hur Bra Som Helst. Vi hade tur som fick biljetter till en gala for ett danspris, sa vi fick se korta upptradanden av vad som var forra arets basta dansare och koreografer i massor av olika kategorier. Och de ryska folkdansarna, herregud! Jag later som en idiot, men det var som att hjartat stannade lite, och plotsligt insag man att man log.

Log gjorde aven Linnea nar jag igar skaffade en ny bok. Pa taget hande det som inte fick handa: jag fick slut pa bocker. Och det rackte med en kvall av "Linnea, vad laser du nu? Vad gor du nu? Vill du spela kort? Sanka skepp da? Nagot annat da? Ska vi leka nu da?" sa var hon hogst villig att leta bokhandel med mig. Underligt... Men nu har jag skaffat mig en tjock och lite smatrakig bok som darmed forhoppningsvis racker lange. Eller lange nog.

Och, slutligen, har jag och Linnea spekulerat i att det har kan vara varldens basta lat. I varje fall ar det sa det kants sedan vi kom hit.