Moder Ryssland

Sa ar vi alltsa i Ryssland, Irkutsk. Och jag paminns om att Ryssland har en speciell plats i mitt hjarta... det ar bara nagonting med luften, med maten har. Inget ar som Ryssland. Irkutsk i synnerhet kanns ganska litet. Inget ar pa engelska, men alla ar snalla och hjalpsamma, oavsett vad folk sager om ryssar. Och stan ar fylld av gulliga sma trahus med snickargladje i bjarta farger, och luften ar kall men klar. Vi krigar oss fram, men min ryska har verkligen blivit grasligt dalig. Nu, efter nagra dagar, borjar det lossna, men halva tiden har jag ingen aning om vad folk snackar om. Det ar intressant att se vad man minns och vad som snabbt forsvinner: Jag kunde igar latt oversatta reklamaffischer som "Tiden ar gyllene - hogkvalitetsur fran Schweiz", men ord som "kyckling" eller "flask" pa en restaurangmeny skulle lika garna kunna vara grekiska. Forhoppningsvis kommer ryskan igang mer och mer, for det har ar frustrerande.

En bunt fina bilder, bade fran Mongoliet och har ifran Irkutsk, kan beskadas pa Linneas blogg, vilket ni kanske borjat vanja er vid vid det har laget (jag ar lite lat med uppladdning). Nar jag ser bilderna blir jag nastan hapen: var stappen sa vacker, toaletterna sa enkla, passade Lenin sa bra i sin partyhatt? Svaret ar ja. Precis sa bra var det. Ar det.

Igar den istackta Bakjalsjon i stralande solljus, idag fri boll och lek i Irkutsk, och ikvall bar det av tills den ryska historiens sjalva hjarta: Moskva. Men innan dess fyra dagar pa taget. Inga aussies eller kiwis (vad vi vet), men daremot tid att stracka ut benen, titta pa bjorkskog och sibirisk taiga, och fa fordjupa mig i lasning. Pa vag fran Mongoliet har jag avnjutit lite nyinforskaffad Mongolisk litteratur, den existensialistiska "The Steppe", som handlar om en man pa stappen, och en antologi av den basta mongoliska litteraturen i oversattning, som behandlar typ samma tema. Pa vag mot Moskva blir det Erovraren, Conn Igguldens bok om Djinghis Khan. Och ja, det ar som ni tror: Djingis ar den nye mannen i mitt liv.