Det här är korridoren utanför vår lägenhet. Ser ni de små röda tunnorna? Det är dem man eldar i. Vad skulle brandskyddsmyndigheten säga... Men för att vara rättvis, det är inte för att bli av med skräp, utan för att gudarna och förfäderna inte ska känna sig försummade. Då kan man elda lite blommor och papper så går allt väl till. För extra boost kan man som grannen ha ett litet tempel framför dörren med portguden på, för att se till så att inget ont kommer in. Det är mysigt att öppna dörren och känna en svag lukt av rökelse slå emot en.
På samma sätt har de eldoffer utanför affärer när nya butiker öppnar, för att vara på den säkra sidan att allt börjar väl. De stora blomsteruppsättningarna är från personer, institutioner och andra affärer som önskar dem lycka till.
Bilden ovan är tagen på Anders Ljungstedts gata här i Macao. Han är en av gubbarna som utgör anledningen till att jag ens är här. Han var en av de svenska gubbar som jobbade för kompaniet, och som kvarlämnade källor här. Uppväxt i Linköping reste han först till Ryssland, sen förbi Sverige något år då han lyckades gifta sig, och sen iväg till Kina. Där sysselsatte han sig med att skriva elaka brev till sin fru om hur hon inte fick komma och hälsa på, och hur han skulle donera sina (deras) pengar till att grunda en skola i Linköping. Till sist dog frun, han bodde kvar i Kina till döddagar och de sågs aldrig mer. Och surgubben fick till både Anders Ljungstedts gymnasium i Linköping, och det här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar