tisdag 27 september 2011

Som nytvättad manna från himlen

Min ömma moder, med sin fingertoppskänsla för litterär kritik, sa att jag fått "retoriknoja" av att lyssna på Sun Yat Sens barnbarn och försöka skriva om det, och att det var roligare att läsa om sura svenska karlar. Därför försöker jag återvända till att ha fötterna på jorden, om än med blicken mot stjärnorna.

En slående del av att bo på 27e våningen är nämligen att det är så högt upp. Uppenbart, jag vet, men när jag skaffade lägenheten tänkte jag mest på tystnaden och den läckra utsikten. Jag tänkte inte på att tvättställningen sticker ut rakt ut från byggnaden, och varje gång jag hänger något där ser jag framför mig hur mina kläder fladdrar iväg över Macaos tak, bortom all räddning:



När jag nu gått omkring på gatorna och tittat efter det, så ser jag mycket riktigt en ansenlig mängd trosor, T-shirt, handdukar och andra kläder sorgligt fastnade i träd och liggandes i rännstenen. Hädanefter hängs tvätt i köket.

2 kommentarer:

Ina sa...

Jag tycker också att sura svenska gubbar är roligare, särskilt om de inte lever längre =) Du kan sätta fast kläderna med klädnypor. Ska jag skicka ett paket?

Lisa sa...

Det här inlägget har orsakat det närmsta en läsarstorm den här bloggen någonsin kommer – en hel hög med mail där vänner och släktingar engagerar sig i klädnypsfrågan. Roligt! Men jag känner ett behov av att förtydliga: kineser känner till klädnypor, det är inte det. Det är bara det att vinden såpass högt upp, och på en ö utan något som helst naturligt vindskydd, tenderar att göra dem meningslösa.