Fisktorsk

Något som absolut inte funkar här är miljötänket. Men man vänjer sig märkligt fort. Det får väl vara okej att källsortering är ett okänt koncept, och att det finns flera lager plast runt i stort sett allting – jag hatar också insekter i maten. Och att varenda bil och lastbil går på tomgång när de lastar är knappast något unikt för just Macao.

Vad som aldrig slutar göra mig tokig är fisket. Vattnet är sunkigt och brunt, så att även om man mot förmodan skulle fånga en fisk avråder de från att äta den. Den traditionella macanesiska rätten är olika varianter på bacalhau, som de också äter i Portugal men här satt en kvasikinesisk touch på. Jag insåg först efter ett par månader här exakt vilken exotisk fisk det är de äter – torsk. Det var den fisken fattiga fiskare i Portugal och Macao alltid kunde få tag på. Inte dessa dagar, dock. Nu importeras den istället, bland annat från Norge.


Det är inte bara bacalhau. Macao är fullt av fiskrestauranger, av tradition, men allt importeras. Deras klassiska matkultur av fisk och skaldjur kommer sig av ett möte mellan två fiskande kulturer från områden med mycket fisk. Att se restaurangerna på rad idag framstår som ett hån. Speciellt tydligt är det med hajarna, som mellan ett utfiskat hajbestånd och ökande konsumtionshunger inte har stora chanser. Hajfenssoppa finns fortfarande överallt. Men nej, förlåt, det är ju inte ont om haj eller fisk – det är ju bara en västerländsk konspiration. Den mest välkoordinerade miljöterroristiska propagandaattacken någonsin, i alla världshav samtidigt.