Idag sa jag upp mitt hyreskontrakt – det är början på slutet! I alla fall hoppas jag att det är det jag gjorde. För jag är inte helt hundra vad jag sa, eller vad jag fick för svar. Jag kanske har beställt pizza med extra ost.
Det känns märkligt att om mindre än två månader så är jag hemma igen, för jag hade på något sätt glömt att jag skulle åka hem. Jag är van vid att vara här nu, det känns verkligen som att jag bor här. Gatorna är välbekanta, jag är stammis på några mathak, och jag har några människor att umgås med, som språkutbytestjejerna. När vi träffades för första gången det här året frågade Den Goda hur det var med min familj, sa att mitt kinesiska uttal inte suger (vilket är snällt men inte alls sant) och försäkrade mig att jag stadigt blir bättre. Den Goda slog fast att jag aldrig kommer tjäna några pengar och att långdistansförhållanden aldrig fungerar. Yup, jag är van nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar