Gong Hei Fat Choi i efterskott

Nu har hela Macao stängt ner i ett par dagar, och bloggen råkade visst göra samma sak. Jag har ätit nyårsmiddag med min professor, träffat andra gamla gubbar på en konferens i Hong Kong (jag börjar glömma bort hur det är att umgås med folk som inte närmar sig pension...), kommit hem mitt i natten utan hemnyckel och under akuta förhållanden lärt mig hur man säger låssmed på kinesiska.

Annars har nyår här varit ganska odramatiskt. Det är en stor helgdag, men det har känts lite som att vara turist i Sverige under juletid. Dekorationerna är fina, men de flesta affärer och restauranger stängda, och folk firar framförallt hemma med sina familjer - inte något som man lätt kan ta del av. Dessutom har de flesta av mina kinesiska polare passat på att åka hem till familjen. De och alla andra kineser, vilket ger upphov till det fantastiska kinesisk ord som betyder 'trafikkaoset som inträffar vid vårfestivalen'. Det sagt är det roligt att se hur det är obligatoriskt att inhandla små klementinträd och ställa överallt. Varenda garage i närheten är fullt med träd och blommor till salu, som här:




De små miniträden ställs sedan överallt: i bibliotek, på restauranger, i portuppgångar (vi har fyra i ingången till huset). Till och med i stormarknaden har kompletterat uppläggningen lite frukt. Så här ser det alltså ut på motsvarande Ica i Macao, jag gillar det skarpt:


Ett annat fenomen är de röda kuvert med lyckönskningspengar som utbyts omkring nyår. Föräldrar ger pengar till sina barn, men det är inte allt. Jag har just suttit och hjälpt min professor lägga ner fina, släta sedlar i massor av små röda kuvert. 20 spänn för portvakter, vaktmästare, gasleverantören och alla andra man kan tänkas vilja uttrycka sin tacksamhet för (vissa ger till och med till kassörskorna i stormarknaden), och 100 spänn till alla kollegor, sekreterare och vänner. Det riktigt prasslar i luften dessa dagar...