Kanske är det för att jag snart ska åka hem, eller kanske är det för att jag varit borta länge, men jag börjar oftare och oftare känner mig ganska (eller väldigt) ensam här. Jag har fått ett fint stipendium som gör att jag kan vara här, men trots att det kopplar mig till en forskningsinstitution ger det mig ingen roll där. Jag har inget arbetsrum, går inga kurser och undervisar inte. Det borde inte betyda att isoleringen är fullständig, men som allt annat i Macao så är institutionen lite udda.
Universitet i sig är lite speciellt, med namn på byggnader som 'the Stanley ho-building (Kinas Hugh Hefner) och plaketter i biblioteket och utanför datasalarna som tackar olika kasinon för pengarna. Universitetet tillhandahåller i stort sett all kvalificerad arbetskraft till kasinona, med kurser som 'casino management' och god träning i engelska. På samma sätt som man ger taxichaufförer färdbeskrivningar utifrån kasinon som landmärken, känns det numera helt normalt.
Men vad jag aldrig vänjer mig vid är att det inte finns några doktorandseminarier, inga öppna forskarseminarier, inga diskussionsforum för gemensamt åsiktsutbyten eller basgrupper på institutionen. Allt det här har funnits, tills en av professorerna började ta precis allt som diskuterades eller lades fram, och publicera det under sitt eget namn. Till sist gick det så långt att ingen vågar prata om något de själva håller på med med någon, inte ens på master- och doktorandkurser, eftersom hans handplockade (och grovt utnyttjade) doktorander är där med uppgift att samla in saker för honom att publicera. Seminarieverksamheten dog snabbt. En grundläggande kurs i hur en enda människa kan förstöra en arbetsmiljö, med andra ord.
För mig betyder det att det inte finns några naturliga platser att träffa människor. Inte ens arkivet, eftersom min professor pekat ut tjuvprofessorns studenter (vanligtvis den person inne på arkivet som varken är jag eller professorn) och varnat mig för att prata med dem. Han må ha snott andras forskning, men han kapade mitt sociala liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar