Idag lyckades jag beställa ny gas till lägenheten. Med andra ord: inte bara har jag numera spis och varmvatten igen, jag har dessutom nått nästa språksteg. Lycka! Sen om jag gjorde det på 'kinesiska' eller inte är en definitionsfråga. Portvakten hjälpte mig, och jag fick för första gången i livet mima en gastank...
Det fick mig att tänka på vad Ina frågade en gång, om hur saker i Macao fungerar jämfört med i Japan. Svaret är att inget funkar. Det är som att kombinera en mañana-kultur med en där man löser organisatoriska problem med att involvera mer folk.
Här kommer bussen när den kommer, och bussrutten varierar utan förvarning. Min ena luftkonditioneringsanläggning skulle reparerats imorgon. Imorgon i september. Universitet är planerat av en människa som gillade utsikt men hatar människor. Höghusen klamrar sig fast högst uppe på en klippa, vilket gör att man ser nästan hela Macao. Men det finns alldeles för smala trappor och få hissar jämfört med människor, och man måste gå genom parkeringshuset för att komma till matsalen.
För att inte tala om posten. Ni har ju märkt att jag haft varierande tur med att få brev här. Det beror på att min brevlåda i huset är ett litet olåst plåtfack - de flesta verkar ta emot sin post på postkontoret. Där får jag mina brev poste restante. Det innebär att de ligger i en kantstött kartong i ena hörnet av posten, som de rotar i lite lojt, och om man har tur och får en bra expedit så fiskar de upp något och erbjuder en det. Ibland saker med mitt namn, ibland med någon annans.
Men vad gör det när det man får duscha varmt och koka ägg? Heaven and nature sing!
1 kommentar:
Gasen i botten?
Skicka en kommentar