Det har känts tungt med forskningen att tag nu, som att jag mest kollar igenom källor och inser vad som inte finns där. Men så till sist, igår, så hittade jag ett brev mellan två av mina 1700-talsgubbar, där den ene bad om ursäkt för att ha kysst den andres macanesiska flickvän. Det är fyllt med förklaringar av hur det inte betydde något bla., bla., och hur han egentligen tyckte om hennes syster(!?). Folk har inte förändrats ett smack. Det påminde mig hur mycket jag tycker om historia. Människor som funnits på riktigt, och deras liv. Så jobbet är kul igen.
Och det är inte den enda förändringen. Som bibeln säger om vädret i södra Kalifornien cirka 1997:
Giles: God, every day here is the same.
Buffy: Bright, sunny, beautiful. However can we escape this torment.
Giles: Really.
Jag har saknat årstider, här är det alltid lika varmt och fuktigt. Tills idag, när jag gick ut i mina shorts var det faktiskt lite kallt. Så kallt att jag behövde en tröja! Så det kanske är december här också, trots allt. Och kanske blir det jul även i Macao. Så jag vill dela med mig av en julsång. Min favorit, faktiskt, trots att den alltid får mig att gråta lite.
4 kommentarer:
Vilken otroligt, fantastiskt fin låt! Och så är det kul med hångel också, i alla tidsåldrar.
Ha! Det gillar jag också mycket med filosofi, när de gräla bland dem eller annan dramatik. Det roligaste är när jobbet är som såpopera, eller? ;)
Daan, jag håller med helt! Jobbet ska vara som en såpopera. Vad bra du har blivit på svenska också, wow...
Men, det har jag ju gjört till föresats då! Och min vän Google har mig visst hjälpt lite också ;)
Skicka en kommentar