Förkylning och förväntan

Gårdagen var jag ynklig och förkyld och låg jag hemma och läste (bland annat den lysande Theft of History som jag önskar jag läste för två år sedan, så att jag kunnat slänga den i huvudet på alla seminariedeltagare som talat om Västs som all kunskaps självklara ursprung).

Mike var tröstande, sprang ut efter mat och kom hem med en tröstpresent som jag ögnat ett tag. Jag lyckades på något sätt glömma min minnespinne hemma i Sverige, och på vår lokala bokhandeln har de Världens Mest Bling Minnespinne:


Det finns överhuvudtaget mycket man inte kan leva utan där, det mesta saker jag inte hade någon aning om existerade. Jag kan dock leva utan dessa bärbara askkoppar, men varför i hela friden är trycket på svenska? Är det någon som sett snusdosor och blivit inspirerad? Jag häpnar, fotar och är entusiastisk:


Nu råder konsumtionslycka här, och jag mår bättre. Och det är bra, för idag ska jag träffa min ena potentiella språkutbytespartner, och imorgon en till. Det känns lite nervöst. Delvis, fånigt nog, för att min kinesiska är så dålig. Visst, jag vet väl att jag inte kan lära mig utan att börja med att vara dålig, men ändå... ändå. Förväntan handlar också om att vi ska åka till Hong Kong i helgen. Det ska bli så schysst. Riktiga bokhandlar, och Mike har utlovat vegetariska restauranger.

Och så handlar förväntan också såklart om nobelpriset. Jag kan på något vis inte tro att det skulle bli Haruki Murakami. Kan inte riktigt sätta fingret på det, men han känns bara inte riktigt tillräcklig. Sen är han ju mer trolig än Bob Dylan...