torsdag 20 oktober 2011

Mina vänner


Det har varit märkligt att vara utan någon självklar social samlingspunkt här, eftersom jag inte läser några kurser, och eftersom det inte finns några doktorandseminarier. Jag är mest med Mike, Mike och mina böcker, men i ärlighetens namn beror det ju också på att jag väljer att ha det så. För det finns kontakter om jag vill ha dem. Jag hade middag med två andra doktorander igår, och en annan middag är planerad till vecka för en liten en större grupp – det börjar så sakteliga lossna, med andra ord. Men det betyder inte att det jag har här är vad jag har hemma. För att citera Erlend Loe: Jag har två vänner, en bra och en dålig.

Tankens väcktes av dagens språkutbyte, och att jag också hade en språkutbytesträff igår. I mitt huvud kallar jag dem den Onda och den Goda. Den ena tycker att musik och skönlitteratur bara utgör distraktion från vetenskap, att det är för mycket klemande med zoo-pandor som har det alldeles utmärkt i sina burar ("de får gott om bambu") och att kriminella borde tvingas till hjärnkirurgi för att operera bort de sjuka delarna. Den andra pratar gärna om var i Kina man hittar de stiligaste männen, om sin dröm att undervisa och hjälpa människor, och sin oro för hur hon ska kunna få sina grupparbeten att bli tillräckligt bra utan att få någon i gruppen att känna sig överkörd. Båda är bra för min kinesiska på olika sätt, och jag gillar den helt disparata bild jag får av Kina genom dem. En är från staden, en från landsbygden, en från enbarnsfamilj, en från flerbarns (det är en större grej i Kina än hemma...), och bara en av dem har någon som helst vilja att någonsin resa utanför mittens rike.

Och som bonus har jag min amerikanska professor, han som är anledningen till att jag kunde komma hit. Det är den mest hjälpsamma och generösa akademiker jag någonsin träffat, och det vill inte säga lite. En dag i veckan jobbar vi nu tillsammans (jag tror han har det lite tråkigt här), en kväll i veckan går jag på hans kvällsföreläsning, och idag fick jag en signerad kopia av hans sprillans nya bok. Det är så att man kan få hopp om mänskligheten!

2 kommentarer:

toku sa...

"De får gott om bambu". SNORT. XD

Mest lysande Lisa, det är så roligt att läsa om dina äventyr i Macao, och jag är glad att ni hittade en lägenhet utan toabåsväggar. Jag har (förstås) lurkat och följt din blogg se'n du skickade länken men inte kommit för mig att kommentera förrän nu. Många kramar från Amerikat! /Anne

Karin sa...

Tur att du hittat en snäll professor, det är ungefär så jag föreställer mig att du kommer vara och behandla dina studenter den dagen du själv blir professor.

Skönt att läsa att du verkar trivas och har det bra, även skönt att läsa att du faktsikt inte läser extrakurser i kinesiska. Om jag vore din förälder och det här vore en amerikansk film och vi haft en öppenhjärtlig, moralisk tillrättavisande diskussion är det nu jag hade utbrustit "I'm so proud of you, son":)

Stor kram