En briljant idé

Nu far vi till Singapore, och jag känner ett starkt behov att berätta vad jag tar med mig att läsa på resan. Jag har nämligen återigen fått post här, den här gången från Amazon, vilket gör att jag och Linnéa kan sätta igång med vår bästaste idé någonsin: vi ska läsa alla Nobelpristagarna, i kronologisk ordning.

...

Jag sa ju att det var en briljant idé! Reglerna är en bok per författare, den kortaste vi hittar, men ingen av oss får ha läst den. Undantaget är om det är någon speciellt bok som nämns i motiveringen, för då måste vi läsa den. Det här kommer att bli så roligt!

Vi börjar alltså med hopplösa dikter på franska eftersom Sully Prudhomme uppenbarligen inte översätts så mycket längre (den är i alla fall kort). Framsidan ser exakt så här lajbans ut:


Sedan gör reglerna direkt livet svårt för oss, för Theodor Mommsen fick specifikt priset för sitt mastodontverk om romersk historia. Ah... jättelång bokserie som dessutom beskriver förlegad forskning. Så vi har fuskat och tagit en förkortat version, men ändå. Det straffade sig direkt, för den här dumdyra versionen är någon slags uselt faksimiltryck av en inscannad bok. Kontrasten är inte hög nog, så texten är mörkgrå på en bakgrund av grå prickar. Om jag inte redan hade glasögon skulle jag få det av det här projektet:


Kort sagt, det kommer att ta flera år innan vi får läsa något konventionellt trevligt, och av någon anledning kan jag inte låta bli att tycka att det är otroligt festligt. Dumt men roligt. Det betyder också att jag och Linnéa måste vara vänner i sådär en 30 år, tills vi är ikapp. Sisådär 2041 blir det alltså dags för Tranströmer igen!